Tillbaka
Det är nu en och en halv månad sedan jag skrev i min blogg. Det känns som evigheter.......... Jag har bara inte orkat. Här är förklaringen:
Vi hamnade här.......... väldigt akut.
(En ganska vacker bild, av Norrlands Universitetssjukhus i Umeå).
Efter att man på Piteå Älvdals Sjukhus äntligen hittade orsaken till min mans
sjukdomssymptomer.
Jag vill inte för hans skull lägga ut några detaljer, men han är opererad och mår
förhållandevis bra. Han är sedan snart en månad hemma hos oss.
Jag har lånat alla bilder från Västerbottens läns landstings hemsida.
Jag har aldrig frågat om lov, men jag hoppas att de förlåter mig. Jag vill
bara med dessa bilder, minnas och tacka för den vård vi fick där.
Jag förstår att ingen som jobbade där i sommar läser detta, men ändå
vill jag skicka ett fång rosor till er alla. 
Foto: www.euroflorist.se
(Förlåt även ni, för att jag lånade en bild från er hemsida)
En vecka på Neurointensiven/Neurokirurgen:
Bilden föreställer en operationssal som ingen av oss sett. Tur är väl det.
En monitor som jag stirrade på i timmar utan att förstå speciellt mycket av.
Jag bara hoppads att det inte skulle bli ett ___________. För man har väl sett Cityakuten.
Så här i efterhand kan jag bara inte förstå varför jag inte frågade den gulliga personalen,
vad allt betydde. Det kanske kallas chocktillstånd det jag led av just då.
Detta inlägg har jag haft ett tag sparat utan att kunna publicera det. (Det är både dåligt
och förvirrat). Men nu måste det göras för att jag ska kunna fortsätta blogga.
För det finns så mycket roligt att fota och skriva om.
Jag tror att jag ska börja om att drömma om en systemkamera............
Kram från Tovalisa!
