Tovalisas blogg

När jag var till huvudstaden senast, var ett besök på Designtorget  "ett måste". Jag köpte bara två tändsticksaskar med Ernst och hans "bevingade ord".



Ernst är ingen stor favorit hos mig, han blir lite "för mycket". Men hans Ibland önskar man ju att det var någon som stoppade mig är helt suveränt. Jag brukar använda det själv, när jag tycker att jag själv blir lite för jobbig, för mig själv alltså. Gick det där att förstå?
Sist jag använde det var när jag startade mitt senaste handarbete. Men det var ingen som stoppade mig. Det kändes som ett ganska sjukt projekt, som skulle bli någonting helt onödigt. Nu är jag glad att ingen stoppade mig. Det är bland det roligaste i handarbetsväg jag har gjort. Att det gör ont i min troliga bindvävsinflammation i händerna, struntar jag i. Det är bättre att ha ont och roligt, än bara ont. Jag är inte färdig med projektet än och trodde inte alls att det skulle bli klart denna jul. Men nu är jag mer än halvvägs och kan bara inte sluta. Jag riktigt längtar efter att sjunka ner i soffan framför tv:n och bestämma vilken färg nästa ska bli.
Vad är det jag sysslar med då? Jo, jag stickar små sockar som ska bli en adventskalender. Tjugofyra små sockar, som bara rymmer en godis eller ett pyttelitet paket. De ska fästas med tjugofyra numrerade små klädnypor på ett rep.
Det som är roligare med detta än att sticka "riktiga" sockar som någons kalla fötter kan glädjas åt, är att jag inte behöver göra två likadana.



Eftersom ingen stoppade mig, är jag nu på väg till soffan. Socka nummer femton längtar att bli stickad....